Det var nästintill ogreppbart att denna kvinna blivit bortg(l)ömd. Endast en människa, släkt borträknad, hade hört talas om hennes företag, men visste ingenting om kvinnan och entreprenören bakom. På arkiven visste de inget, inte heller på muséerna eller biblioteket - eller universitetet. Med resultatet av mina efterforskningar var detta ytterst märkligt. Hon tillhörde allmänbildningen om Norrköpings Stad.

​

Var är Octavia? tänkte jag. Och jag insåg att det fanns en viktig berättelse om hennes fotspår genom staden. Fotspår som sopats igen - nästan som om hennes liv blivit hemligstämplat ...

​

Och hur märkligt var inte det - då hon samtidigt var en av stadens starkaste eldsjälar? Hon, som till och med valde att lämna jordelivet på en söndag, på vilodagen. En i vida kretsar känd Norrköpingsprofil var så hon beskrevs av tidningarna efter sin död. Dessutom var hennes sista timmar i livet inte så lite dramatiska ...

​

Det vilade ett mysterium över henne. Ju mer bilden av kvinnan bakom namnet och företaget klarnade ju mer förstod jag om hennes gärning - och mysteriet kring hur hennes fotspår kunnat sopas bort blev bara större och större.

Jag beslutade mig för att kartlägga hennes fotsteg i en bok. En bok om kvinnan som hade förstått vikten av det stora och det lilla.

​